Min granne och jag
Vem finns där innanför?
Innanför den eleganta ekfaneren,
kantad med vita plastlister i raka åskådarled.

Vem är du?

Ibland brukar jag vila mitt friska öra
mot den kalla faneren.

Jag hör steg.
Steg tyngda av längtan.

Oh, du granne,
du kalla ekfaner.
Jag smeker dig med mitt varma öra.

Du min granne och jag

Sitt ner, stå upp, gå rakt!
Hallå, herr President!
Kan man få gå av vid nästa hållplats?
Tyckte någonting passerade förbi.
Var det månne en fläkt av mitt eget jag?

Jag har sett en dåre.
Han kramade en daggmask,
likt moderns smekande av grannens barn,
likt frökens tillrättavisande av Lisas rätt.
Må vi inte har rätten att smeka en mask,
med tanken på att vi inte är fullkomliga?